"Mina" barn är söta. Allihop.
Det var hur kul som helst att träffa 1orna idag, de tog emot mig med ett varmt välkomnande.

Mina 3or, som jag hade sist, var hur glada som helst över att se mig - och jag måste säga detsamma om dem! Gullungar! Men de är väldigt busiga, läs:

Barnen: "Ååååh, Linnea är här!!! Åh va roligt! Ska du vara i våran klass?!"
Jag: "Njae, jag är i åk 1 den här gången. Men sjukt kul att se er!"
Barnen: "Hahaha, kan du inte säga gööööra!?"
Jag: "Det tänker jag inte göööra. Det är jag som är läraren, man får aldrig mobba läraren."

Förra gången jag var där skrattade de varje gång jag ska ordet GÖRA, för de anser att jag uttalar det helt fel. Tänk er typ A-jaur-ö på ordet göra. Ahmen lägg av, det göör jag ju inte. Sådeså!
Men en av pojkarna sa efteråt att han tyckte att jag uttalade det precis som de andra gjorde. Tack!
(Men de lyser upp så mycket när jag säger det, så jag bjuder på det. Jag tål ganska mycket mobbing! ;)

Dock är jag rätt slut nu, ska lyssna på musik och slappna av en stund. Sen vet jag inte vad som händer, hoppas på mat snart i alla fall - hungrig tjej!
Over and out!

(Elev 7år, blivande yrke: Hu Höksa.
Med andra ord: Sjuksköterska.
Tänk på hur man säger det irl.)
(Yag oktä skotä på låve - Jag åkte skoter på lovet.)