Chris Medina uppträdde precis i IDOL och jag tycker verkligen att den låten är bra på alla sätt. Men jag tycker att en person vid namn Runo Svensson är ännu bättre. Han gör precis samma sak, fast ännu mer berörande i min värld. Han finns alltid där och skulle aldrig lämna någon eller något som han älskar. Chris, I'm sorry, men du är inte min idol - det är min far.

Idag är ingen bra dag, inte alls. Dagen startade dåligt och har i princip fortsatt så, fast med en timmes volleyboll som undantag - det bästa idag.

Efter det har det bara varit tungt, många tankar som snurrar omkring. Inte blev det bättre efter att jag sett "Last holiday" m. Queen Latifah. En riktigt bra film som jag sett flera ggr. Sist jag såg den var med mamma och pappa, ojojoj vad vi skrattade och hade oss. Jag skulle bara vilja göra om det, igen och igen. Jag vill fara till Thailand med dem igen, jag vill se mamma gå till skogs med sina 150 galna hundar i koppel igen, framförallt vill jag se henne skratta igen och göra saker hon älskar att göra. Men det kommer aldrig bli som det var förut.

Latifah tar, i filmen, vara på sitt liv mer än tidigare då hon fått reda på att hon har en tumör som gör att hon endast har tre veckor kvar att leva. Hon lever livet, spenderar pengar på människor och saker hon tycker om och förbluffar människor på ett positivt sätt gång på gång. En fantastisk människa. Precis som min mamma var och fortfarande är.

Jag känner att jag behövde skriva det här. För mig själv mestadels. Jag är inte bra på att tala om för personer hur mkt de betyder för mig, att skriva - det är lättare. Jag önskar att du kunde bli frisk igen, mamma. Det gör jag verkligen.
Världen är en orättvis plats. Så jävla orättvist.